Wednesday, January 31, 2007

Mer om förtryckare och förtryckta...

Det är bra att få kommentarer på det man skriver ner, det gör att tanken far vidare och får lite ny energi. Ullas kommentar till mitt föregående inlägg bestod bl a av följande frågor: Är elever bara förtryckta inifrån sig själva? och hur gör jag själv som lärare för att inte vara en förtryckare?
Min bild där jag jobbar idag är att elever många gånger är förtryckta "inifrån sig själva", men ofta ligger finns det en historia med där lärare i olika sammanhang har varit den som förtycker.
Som lärare har man en oerhört stor makt i klassrummet. Jag ser inte alltid själv min roll, tror jag, vill gärna ha en god relation med eleverna, men glömmer att de ser på mig som den som ska bedöma dem. (Dagens skola är väldigt fokuserad på bedömning, vilket jag inte är så förtjust i, lusten till att bygga kunskap försvinner ofta i betygsjakten.)
Tillbaks till makten i klassrummet. Vissa dagar tror jag att elever uppfattar mig som "förtryckare" andra inte. Ibland upplevs jag nog som förtryckare bara genom min roll som lärare. Skolan är ett måste även om gymnasiet är frivilligt, men för att klara sig i livet, få ett jobb och tjäna egna pengar måste man ha en utbildning. För vissa elever blir jag som lärare den som personifierar detta tvång, eller den som ska tvinga dem genom nålsögat.
Kanske kan man också upplevas som förtryckare när man som elev inte blir sedd eller känner sig ignorerad. Direkt förtryck förekommer också i skolan från läraren till eleven, även om jag nu hoppas att eleverna inte upplever mig så, så tror jag ändå att det är ganska vanligt. Som lärare "äger" man (oftast) dagordningen i klassrummet och styr på så sätt mycket av det som händer, man har makten i sina händer... Är man alltid förtryckaren då?

Efter dagens föreläsning så har mina tankar också "snurrat in i" den kulturella mix som finns i skolan. Jag har också funderat kring det när jag läst Freire.
Är det så att jag ser på invandrarelever som förtryckta? Någon jag ska ta hand om och visa "hur det är"? Eller tar jag till vara på dem, deras erfarenheter och bakgrunder, som en resurs i klassrummet? Den här frågan måste jag ställa mig dagligen!!
Ofta tänker jag nog att de ser på sig själva som förtryckta...

Föreläsningen idag gav många nya tankar och nya sätt att tänka kring mångkultur. Banks tankar som Wicke tog upp i slutet på sin föreläsning var särskilt intressanta.
Hur ska jag göra för att mina elever ska känna och uppleva att de uppnår JÄMLIKHET i klassrummet?

1 comment:

pedablogg said...

Jag tycker att du har otroligt spännande reflektioner, där du vävar samman teori och praktik på väg till Freires "praxis". Kanske begreppet "conscientisacao" skulle kunna vara ett svar på en del av dina frågor - att bli medveten om sin situation är förutsättning för att kunna göra sin röst hörd. Att bara hänvisa till Kalle eller andra yttre omständigheter gör att man förblir beroende av omständigheterna. Kanske dina elever t o m skulle kunna jobba med "generativa begrepp" för att be-gripa sin situation?

Vänliga hälsningar

Kurt