Mer om förtryckare och förtryckta...

Det är bra att få kommentarer på det man skriver ner, det gör att tanken far vidare och får lite ny energi. Ullas kommentar till mitt föregående inlägg bestod bl a av följande frågor: Är elever bara förtryckta inifrån sig själva? och hur gör jag själv som lärare för att inte vara en förtryckare?
Min bild där jag jobbar idag är att elever många gånger är förtryckta "inifrån sig själva", men ofta ligger finns det en historia med där lärare i olika sammanhang har varit den som förtycker.
Som lärare har man en oerhört stor makt i klassrummet. Jag ser inte alltid själv min roll, tror jag, vill gärna ha en god relation med eleverna, men glömmer att de ser på mig som den som ska bedöma dem. (Dagens skola är väldigt fokuserad på bedömning, vilket jag inte är så förtjust i, lusten till att bygga kunskap försvinner ofta i betygsjakten.)
Tillbaks till makten i klassrummet. Vissa dagar tror jag att elever uppfattar mig som "förtryckare" andra inte. Ibland upplevs jag nog som förtryckare bara genom min roll som lärare. Skolan är ett måste även om gymnasiet är frivilligt, men för att klara sig i livet, få ett jobb och tjäna egna pengar måste man ha en utbildning. För vissa elever blir jag som lärare den som personifierar detta tvång, eller den som ska tvinga dem genom nålsögat.
Kanske kan man också upplevas som förtryckare när man som elev inte blir sedd eller känner sig ignorerad. Direkt förtryck förekommer också i skolan från läraren till eleven, även om jag nu hoppas att eleverna inte upplever mig så, så tror jag ändå att det är ganska vanligt. Som lärare "äger" man (oftast) dagordningen i klassrummet och styr på så sätt mycket av det som händer, man har makten i sina händer... Är man alltid förtryckaren då?

Efter dagens föreläsning så har mina tankar också "snurrat in i" den kulturella mix som finns i skolan. Jag har också funderat kring det när jag läst Freire.
Är det så att jag ser på invandrarelever som förtryckta? Någon jag ska ta hand om och visa "hur det är"? Eller tar jag till vara på dem, deras erfarenheter och bakgrunder, som en resurs i klassrummet? Den här frågan måste jag ställa mig dagligen!!
Ofta tänker jag nog att de ser på sig själva som förtryckta...

Föreläsningen idag gav många nya tankar och nya sätt att tänka kring mångkultur. Banks tankar som Wicke tog upp i slutet på sin föreläsning var särskilt intressanta.
Hur ska jag göra för att mina elever ska känna och uppleva att de uppnår JÄMLIKHET i klassrummet?

Freire om de förtryckta...

Jag funderar mycket när jag läser Freires bok över vilka som är de förtryckta idag. På vilket sätt kan hans tankar omsättas i vår tid och vårt samhälle?
Ska jag bara se hans pedagogiska idéer som något som passade in i hans tid och verklighet, eller finns det tankar som kan appliceras på min verklighet och min tid?
Idag sa en elev så här till mig när han inte hade gjort förra veckans uppgifter: -Det är inte mitt fel, det beror på Kalle! (Bakgrund till händelsen: Kalle och Olle(påhittade namn) hade simning på idrottslektionen. Grabbarna blev osams och Kalle försökte knuffa i Olle i vattnet men Olle slog i knät i badkarskanten, gjorde sig illa, och måste nu använda kryckor några veckor)
-Ja, blev mitt svar, att du gjort dig illa i knät må bero på Kalle, men det är fortfarande ditt ansvar att försöka fixa uppgifterna från förra veckan. Då svarar Olle; - men fattar du inte, det är inte mitt fel! Jag kan inte göra uppgiften pga Kalle och det som hänt.
När jag mötte det här började jag fundera över vad Freire skriver om de förtryckta. "Frihet är inget man får, den måste erövras. Den måste ständigt och ansvarsfullt eftersträvas" (Freire, s. 42). Ansvaret för sin egen utveckling, sin strävan mot "humanisering" ligger, som jag ser det, i att Olle själv tar itu med sina uppgifter, sitt eget lärande. Så länge han skyller resultatet på andra blir han fånge i sin egen ilska över den oförrätt som drabbat honom.
Problemet för mig blir, hur ska jag hjälpa Olle att titta framåt och inte tillbaka på det som hänt? Freire skriver mycket om DIALOGEN som ett pedagogiskt verktyg och det tror jag mycket på. Men i min vardag är det svårt att hinna med att möta elever, se dem och lyssna till dem så att de också hinner lyssna in sig själva.
Min roll som lärare är mångbottnad. Förutom att vara den som lyssnar in ska jag också hinna med att planera lektioner, genomföra dem, examinera elever så att jag har underlag till bedömning, bedöma inlämningar och prov, dokumentera elevernas framsteg, komma med trevliga pedagogiska idéer i vårt gemensamma arbete i lärarlaget, vara "kompis" med eleverna, vara deras "mamma", hjälpa dem att kopiera material, fixa fram nya uppgifter till elever som missat eller ligger efter på något sätt, lösa konflikter, ta hand om elever som mår dåligt, sitta i EVK mm. Listan kan bli lång! Jag inser när jag skriver det här att uppgiften som lärare på något sätt blir omöjlig! Ändå håller jag på, och tycker dessutom att det är roligt. Allra mest för att jag får möta elever på ett nytt sätt för varje dag och för det som eleverna ger tillbaka till mig. MÖTET med dem blir ändå på något sätt det viktigaste. Så när Freire skriver att "dialogen är mötet mellan människor" (Freire, s 90), hjälper det mig att ändå se att dialogen finns där dagligen, också i de korta mötena vid kopieringsmaskinen. Frågan kvarstår dock för mig, hur möter jag Olle och alla andra "förtryckta" som har fått förtryckaren "inuti" sig. (Freire, s 61)

Äntligen fungerar det!

Nu har jag krånglat ganska mycket med inställningar i datorn för att få lov att publicera min sida på kursens gemensamma sida. Det som slutligen löste problemet var nog att jag stängde ner brandväggen tillfälligt, eller möjligtvis att jag tog bort alla cookies. Hoppas att ni andra har lättare att lösa det här än vad jag hade .

Onsdagens föreläsning...

Föreläsningen igår var bra! Strukturerad, en tydlig röd tråd, lättlyssnad, intressant och dessutom dagsaktuell. Jag fastnade särskilt för tankarna kring hur ideologier skapas, kopplat till det som nyligen hänt i Landskrona. Intressant sätt att analysera vad det egentligen är som händer när man funderar över strategier för att lösa problem.
Ofta saknar jag den ideologiska diskussionen på min nuvarande skola. På min förra arbetsplats, som var en folkhögskola, diskuterades ständigt vilka konsekvenser våra beslut skulle få. Det var alltid viktigt att de skulle gå i hand med den ideologi som vi som skola företrädde. På min nuvarande skola har vi en tendens att fastna i "handlingsrekommendationer" utan att alltid förstå vad vi säger med dem. Vår ideologiproduktion har en tendens att bli som Kurt Wicke nämnde i sin föreläsning "situationsberoende"(hoppas jag förstått rätt nu...).

Ny dag, nya tankar!

Ny dag, nya tankar!
Idag har jag jobbat lite med att få bloggen att fungera. Jag har vissa problem med att förstå det här tror jag. Jag måste sätta mig en stund med det här för att förstå hur man gör helt enkelt.

Blogtest

Här är min första blog. Idag testar jag bara verktyget. Vi får se om det är något att ha och om jag kommer att använda det.